Nytt år och dags att börja avveckla

Nytt år, nya möjligheter. Ambitioner, mål och utvecklingsplaner planeras och sätts. Men EVENTYR NINE YARDS Anna Lundahl uppmanar till att inte bara utveckla, utan faktiskt börja i andra änden. Vad kan vi avveckla för att lämna utrymme till det man verkligen vill utveckla? 

”Allt som inte är under utveckling är under avveckling”

Det citatet känner många av oss igen från en av landets mest välrenommerade inspirationstalare.

Så här i början av året är tiden kommen för att sätta årets utvecklingsmål, om man gillar sånt. Vad skulle kunna bli lite bättre i år? Vad kan optimeras? Vad kan förbättras?

Men är det verkligen så att allt som inte är under utveckling är under avveckling? Måste allt förbättras? Utvecklas? Bli lite bättre? Måste vi prestera lite mer? Pusha lite till? Och kan avveckling kanske till och med vara något att hylla och omfamna?

Jag minns en lista jag skrev i min dagbok någon gång i mitten av 90-talet. Som 10-åring listade jag 15 förbättringspunkter gällande min egen person och kropp… så sorgligt!

Nu sitter jag med min 1 åriga dotter i famnen. Ser på hennes rundade lilla näsa, de stora blå ögonen är slutna och den putande lilla magen guppar sakta upp och ner i takt med de stilla andetagen. Min mage vrider sig. Mammahjärtat brister. Hon är ju perfekt som hon är (precis som alla barn är) och behöver inte förbättras. Utvecklas ja, men förbättras nej.

Att i sin yrkesroll aldrig sluta utvecklas, vara nyfiken, att söka nya insikter, ny inspiration, ta lärdom från det som varit, utmana sig själv, luta sig framåt i stället för bakåt, och alltid sikta på att förbättras – där har vi drivkraften. Kanske till och med urkraften. Det som gör att det aldrig blir tråkigt, slentrian eller repetitivt på jobbet. Där hyllar jag utveckling och förbättring, såklart!

Att dessutom få jobba på en byrå som satsar på sin personals konstanta utveckling, att omges av kollegor som göder våra interna inspirationstrådar och möten med spännande innehåll i en miljö som aldrig sinar på in och utflöde av ny klokskap, det är en daglig ynnest.

Men allt behöver inte alltid utvecklas eller förbättras.

I år börjar jag med att hylla avvecklingen. Eller egentligen började det redan under julen. Tack Scan, Felix, Rydbergs och alla andra för färdigmaten (obs! ej sponsrat inlägg 😉 ), granen blev en ranglig och gles plasthistoria som äldsta bonusbarnet kallade ”depressive gran” vid första anblicken och julklappsutdelningen till de vuxna stannade vid ett enkelt julklappspel där jag råkade ”sno” svärmors enda julklapp i sista stund (förlåt!). Den ”storslaget perfekta” julen avvecklades till den färdiglagade, plastiga och lilla julen.

Och gällande den 10-åriga flickan med förbättrings-listan, så stryker jag henne ömt på kinden och viskar i hennes öra, du är bra som du är, även om du går till jobbet med kladdiga avtryck av barnfingrar på dina jeans, ruffsigt hår och naglar som varit omålade sen Dackefejden.

Låt oss alla sortera ut vad vi vill utveckla från vad vi väljer att placerar i avvecklings-pipen, och omfamna valen. Gott nytt år!