Vi lever i en värld där prestation ofta står i centrum, samtidigt som vänlighet, empati och medmänsklighet är det som verkligen lämnar avtryck. I en värld där vi kan vara vad som helst, varför inte välja att vara snäll?
För oss sportintresserade har den senaste tiden präglats av tragiska bortgångar. Den svenska fotbollstränaren Sven-Göran Eriksson gick bort efter en tids sjukdom och sedan så förolyckades hockeystjärnan Johnny Gaudreau. Men visst är det något som sticker ut, och visst känns det lite annorlunda?
Båda har gjort stora avtryck på sina respektive sporter med de prestationer de levererat. Svennis bröt ny mark och nådde framgångar få andra tränare i världen kommer i närheten av. Johnny Gaudreau trollband publik vart han än spelade och hade smeknamnet “Johnny Hockey” av en välförtjänt anledning. Men det är sådant som nämns i bisatser och, precis som här, avklaras i inledningen.
För det som nu kommer fram, och sköljer över oss, är historierna om vilka de var som personer. Omtyckta, inte för att de var bra på det som de gjorde, utan för att de var bra människor. Utifrån vad vi nu får lära oss om dem så var det personer som styrdes av hjärtat, av vänlighet och av positivitet.
När hockeylaget Calgary höll minnesceremonin för Johnny Hockey så talade bland annat den svenske lagkaptenen Mikael Backlund, eller “Backs” som Johnny kallade honom. Han berättade om en glädjespridare som tog livet och hockeyn på lagom stort allvar. Hur Johnny i tuffa tider kunde säga: “Come on Backs, it’s just Hockey”.
Samtidigt sprids en film från ett möte där en av världens bästa fotbollsspelare, Alessandro Nesta pratar om Svennis och hans inverkan. Han lyfte inte träningarna där han fick lära sig spela bättre, eller de taktiska genomgångar som lyfte hans förståelse för sporten, utan istället om hur Svennis fick honom att bli en bättre människa. Hur han, genom att behandla Alessandro Nesta väl, fick honom att till och med prestera bättre. Genom det lärde sig Nesta att göra samma sak mot andra.
När kända människor går bort så tenderar det naturligt att bli uppståndelse. Historier och hyllningar sprids. Men jag tycker mig kunna se att det är lite extra denna gång, att det tagits till en annan nivå. Jag vill tro att det har att göra med just deras sätt att vara.
För självklart ska vi fortsätta hylla, lyfta och fira de som gör extraordinära prestationer. Men allra helst ska vi höja dem som är genuint bra människor.
